Dalarna är det landskap som vi tillbringade många somrar i när jag var yngre. Vi åkte med vår Morris Minor eller Renault 4 ”Laiban”. Min pappa vinkade alltid åt dem som hade samma bilmärke som vi och jag och min syster tyckte det var pinsamt. Dalarna är ett av mina favoritlandskap mycket tack vare att det är så vacker natur. Vi reste aldrig utomlands med våra föräldrar men det blev härliga bilresor i Sverige. Vi bodde på vandrarhem, i tält eller hos vänner. Jag samlade på ställen som vi hamnade på och när vi kom till ett nytt landskap så köpte jag en landskapssked.
Bilresorna blev aldrig tråkiga, vi hade alltid god matsäck med oss och stannade ofta där det var vacker utsikt. Vi sjöng ofta i bilen antingen i stämmor eller kanon. Jag har alltid älskat papper och penna och att skriva så jag hade alltid block och penna med mig och jag använder fortfarande gärna penna och papper. På den tiden visste man vilket landskap bilarna kom från eftersom varje landskap hade varsin bokstav. Bilar från Östergötland hade bokstaven E framför siffrorna. En av mina tidsfördriv på våra resor var att skriva ner var bilarna vi mötte kom ifrån. Tävlingen 20 frågor var också en favorit.
En sommar hyrde vi ett hus och det var så spännande att få bo i någon annans hus som vi inte kände. Familjen hade två barn så Ingela och jag fick varsitt rum. De hade säkert plockat bort saker de var rädda om men vi fick låna de leksaker som var framme och det var häftigt. Vi fantiserade om vilka barnen var och lekte att vi var dem. Vi firade midsommar i Dalarna vid ett par tillfällen och det var väldigt fint med dans, blommor, midsommarstång och folkdräkter.
1973 var vi med i 5 dagars i orientering i Dalarna. Vi bodde så vackert i Vikarbyn med utsikt över Siljan. Det var ett vackert gammalt timrat korsvirkeshus med kurbitsmålningar inne i huset. Det var flera orienterarfamiljer som bodde i husen runtomkring och vi lekte bl a kurragömma på kvällarna och jag fick flera nya vänner som jag sedan brevväxlade med.
När jag var i tonåren så åkte vi på en bussresa runt Siljan. Det var tillsammans med mamma, min syster, min moster Barbro, min kusin Åsa och mormor. Då hade jag varit i Dalarna många gånger och återsåg flera av de platserna som jag tycker mycket om.
Vid flera tillfällen på våra resor till Dalarna så hälsade vi på familjen Helsing. Vi lärde känna dem när de bodde i Åtvidaberg. Arne arbetade som frisör och Wivianne var bl a min ledare när jag gick på barngymnastik. De bodde så vackert i Forstäppan mitt ute i skogen och hade flera djur bl a får och katter. De var vegetarianer och jag tyckte om det mesta de bjöd på men det var första gången jag smakade keso. Det såg ut som grädde och jag tog en stor sked men ångrade mig gruvligt för det var inte vad jag hade förväntat mig. Ordentlig som jag var så åt jag upp det men det tog många år innan jag smakade igen. De hade ett piano i vardagsrummet där jag lärde mig spela ”Kom lilla flicka valsa med mig” på deras piano. Det blev nog ganska tjatigt för dem men de bara uppmuntrade mig. Min syster och jag hade väldigt roligt tillsammans med deras flicka Ninnie. Vi har fått kontakt via facebook och jag hoppas att vi kan ses när Coronan är över.
Mamma som var reumatiker tillbringade 3 veckor på hälsohemmet Tallmogården i Sunnansjö en sommar. Efter dessa tre veckor åkte vi och hämtade henne och det var en fantastisk upplevelse att träffa henne. Min mamma som haft reumatisk värk sedan hon var 22 år var som en ny människa. Hon hade fastat i 2 veckor och sedan ätit vegansk mat i en vecka. Hon berättade själv att hon nästan inte hade någon värk alls. Tyvärr finns det inte kvar som hälsohem längre och det är synd för det var nog många som mådde bättre när de varit där.
Våra grannar i Åtvidaberg familjen Norsell hade en stuga i Idre och deras väg hette ”Tre björnars väg”. Där var vi och hälsade på flera gånger och min syster som var mer i ålder med deras dotter Elisabeth fick stanna där. När vi hämtade Ingela en gång på sommaren så mötte jag naturen i Idre för första gången och det var kärlek vid första ögonkastet. Sedan har vi varit i Idre med våra barn och åkt skidor. Bl a när Emelie vann en deltävling i Idrestjärnan och fick ta med familjen dit och lite senare med familjen Källstrand.
Tre ställen som vi besökte som gjorde starka intryck på mig som barn var Erik-Axel Karlfeldts Sjugare by, Carl Larsons Sundborn och Dan Anderssons Luossastugan i Skattlösberg. Vi sjöng mycket visor och läste dikter i min familj och många visor som satt sig är bl a visor gjorda av Dan Anderssons och Erik-Axel Karlfeldts dikter. När jag läste svenska på Komvux så gjorde jag ett specialarbete om Erik-Axel Karlfeldt och det var väldigt roligt när jag fick kontakt med Karlfeldtsamfundet. De blev så glada när en ung människa var intresserad och hälsade mig välkommen.
En sommar när vi var yngre åkte Dick och jag på semester till Dalarna. Vi åkte runt Siljan och sov i bilen eller tältade. Vi har alltid varit väldigt spontana på våra semesterresor och just den gången hade vi kontakt med våra vänner Anki och Stefan som skulle åka till Öland så vi vände kosan söderut och hamnade där till slut.
De senaste somrarna har Dick och jag åkt till norra Sverige och Norge med husbilen. Flera av resorna har vi passerat Dalarna. För tre år sedan stannade vi till vid Dan Anderssons Luossastugan. Vi hade turen att vara själva tillsammans med guiden och fick en privat guidning. Han var också trubadur och sjöng några av Dan Anderssons visor. Det var ganska häftigt att kunna sångerna och texterna som jag inte sjungit sedan jag var barn och en av mina favoriter är ”Omkring tiggaren från Luossa”.
Det lär bli flera turer till Dalarna. Även om jag varit där många gånger så finns det många outforskade delar.



